Bygget: År 1557 fick fiskarborgarna i Gävle, som då var den enda staden i Norrland, kungligt privilegium på allt
strömmingsfiske längs Norrlandskusten mot att de i tull erlade var tionde tunna fisk till kronan.[2] Gävlefiskarna
klagade hos kung Johan III, som 1591 förkunnade att de även fortsättningsvis skulle få fiska vid Storjungfrun,
Agön och Bålsön i Hälsingland, Brämön i Medelpad samt Storön och Höglosmen i Ångermanland. Gävlefiskarna
blev emellertid kvar även vid många andra gamla fiskelägen.
Tillvägagångssätt
De fiskande borgarna i Gävle seglade norrut i maj. I början av 1700-talet användes främst däckade jakter och
odäckade eller halvdäckade haxar, men också storbåtar som var ett slags större skötbåtar. Med dessa fraktfartyg
fördes borgarnas familjer till fiskeplatserna, där söner och drängar fick sköta fisket. Husfadern själv lämnade
vanligen därefter hamnen för att bedriva fraktfart längs kusten, ibland så långt som till Pommern eller Danzig. I
september eller oktober hämtades så familjen igen.[8]
På fartygen medfördes allehanda mindre husdjur såsom höns, getter, grisar och ankor samt de livsmedel som
behövdes för vistelsen på fiskeplatsen. Under hela sommaren konserverades fisk i form av saltströmming,
surströmming och krampsill (soltorkad strömming). Till hösten fraktades detta hem till Gävle för försäljning.[9]
År 1742 hemfördes 6 500 tunnor saltströmming och 1816 inte mindre än 10 000 tunnor.[10]
År 1764 fanns 60 haxar i Gävle. Antalet minskade under 1800-talet till 20–30 skutor år 1842 och fyra stycken år
1873. Den sista haxen var Erik August Grellssons Anna som seglades till Trysunda fram till 1899. Därefter
användes Anna för fraktfart längs ostkusten.[11]
Berghamns fiskeläge låg utanför Härnösands tvåmilsgräns, så ganska snart in på 1600-talet var där omkring
dussinet gävlefiskare. De fiskade på grund som Kistberget, Lapp-Nils, Brötaudden, Sten och Snela -
fiskeplatsnamn som ända in på 1930-talet hade betydelse. Nu har de glömts. Sådana här lokala namnangivelser
ingick ofta i skifteshandlingarna från kusten. Namnen hade ofta direkt samband med någon märklig händelse,
egenhet eller med något annat som var speciellt utmärkande för platsen ifråga. Ett skeppsbrott kunde stå fadder
för Skutbådan, det angav också varning för att platsen var ett "fastnor", där näten kunde fastna. En bra
fiskeplats kunde markeras med namn som Matskrinet eller Silverhällan ...
Det skulle dröja innan kapellet uppfördes i Berghamn. Då fanns där kvar endast sju gävlefiskare. I den gamla
kapellboken nämns "att kapellet blev till byggnad anlagt år 1749 förmedelst privilegier och tillstånd av
dåvarande landshövdingen Herr Axell Johan Gripenhielm samt Gävle stads magistrat, justitie borgmästaren
Herr Johan Omnberg och politie borgmästaren Herr Peter Ennes". De sju gävlefiskarna hette Petter Fästbom,
hamnfogde, Erik Berg, Anders Wallgren, Petter Norberg samt från 1752, vid kapellets färdigställande, Petter
Collin, Christian Steen och Johan Seljström. Timmerstockar, virke, takspån m.m. skänktes till bygget av
ortsbefolkningen; bönderna närmast hamnen en stock vardera och kyrkoherden Nils Sundius i Nora, som var
den drivande parten bakom tillkomsten, hela tjugo stockar.
Han ingav redan den 8 oktober 1749 en anhållan till Domkapitlet att "Några utav fiskerskapet i Gävle, som
över somrarna fiska i Berghamnen, belägen här i Nora, åstunda högeligen att få bygga ett kapell i bemälda
hamn, att därstädes sin gudstjänst få hålla på grund av de svårigheter dem möter att besöka gudstjänsten i Nora,
viljande de själva vad kapellets uppbyggande angår försorg draga”. Men det blir först 1754 - efter tidigare
trassliga turer mellan Consistorium och Sundius - som officiellt tillstånd ges. Då hade flera gudstjänster hållits i
det redan färdigbyggda kapellet. Förutom tidigare kollekter till kapellets fullbordande så skänkte också kapellen
i Barsta, Sörfällsviken, Norrfällsviken och Trysunda 1753 tillsammans 13 daler och 50 öre.vilken summa med de
andra räckte till inköpet av en malmklocka för 92 daler några år därefter. Den bär inskriptionen "1756. Då var
probsten N. Sundius i Nora församling, då var hamnfogden E. Berg i Berghamnen, A. Wahlgren, P. Norberg, C.
Steen, P. Collin, J. Selström, P. Fästboms änka. Guten i Gefle av E. Hillström". 1765 byggdes den vackra
altarringen av listverk i rutform.
Kapellkassan visar ganska goda inkomster, "vad som föll i håvan", de första
decennierna.
Predikstolen, troligen från Skogs kyrka, installerades inte förrän cirka 30 år efteråt. Ett timglas som uppbärs
av en ängel från 1800-talet för 27 daler och 1765 byggdes den vackra altarringen av listverk i rutform.
Ett timglas som uppbärs av en ängel från 1800-talet för 27 daler och en fattigbössa
för 21 daler införskaffades 1765.
Kapellet var påvert inrett med sina två bänkrader om mittgången med en
halvmeterhög "tröskel" att forcera innan man kunde sätta sig. Svårt för de gamla
men den stoppade kalldraget kring benen. Som alla andra kapell hade den inget
innertak. Bärlinorna till takstolarna apterades till förvaring över vintern av fisknäten.
Numera är trösklarna och bärlinorna borttagna och bänkarna är gjorda för att inte somna.
Men i och med att gävlefiskarna mot slutet av 1700-talet började dra
sig tillbaka från Berghamn sjönk intresset för kapellet.
1892-94 görs en omfattande ombyggnad, då kapellet troligen fick sitt nuvarande utseende. Altarringen märkt
1756 tycks ha flyttats ut och predikstolen flyttades till altarets plats. Kapellklockan sattes i en stapel på kapellets
tak.
… Vid detta tillfälle under ledning av Erik Berglund i Berg, ansluten till Svenska missionsförbundet. Då blev det
en samlingslokal av frikyrklig typ, altarring och predikstol plockades bort. Nu påbörjades en trettioårig tradition
med utflykter av IOGT, söndagstalare, kaffe i det gröna…” (Stjernbergs text i Stiftets förvaltningsplan).
Under tidigt 1900-tal höll man både väckelsemöten och profana möten i kapellet, då nykterhetsrörelsens
försäljning av kaffe och smörgåsar inbringade välbehövda pengar i kassan. Stora skaror drogs också till
Missionskyrkans färgstarke ledare Paul Petter Waldenström, som predikade i kapellet.
Det blev med tiden en frikyrklig samlingslokal men återfick 1924 sin kyrkliga karaktär
År 1924 skedde nästa restaurering, då predikstolen flyttades och altarringen återinsattes. En altartavla målad av
Hampe Svanberg skänktes av konstnären. Kapellet fick brädfodring och målades utvändigt.
Den 18 juli 1929 skänkte Bergs byamän äganderätten till kapellet och tomten till Nora församling i gengäld mot
att den skulle bidraga till kapellets underhåll. Lagfarten meddelades församlingen den 1 september 1937.
Storfisket i den gamla gävlebohamnen upphörde strax efter andra världskriget. De sista yrkesfiskarna var
flyktingar från Estland, Urb och Warma, en senare tids efterföljare till gävlefiskarna. Som mest under krigsåren
1939 - 45 var dussinet båtar på gång.
Copyright text Gunnar Erkner, Skagshamn 137, 891 96 Arnäsvall. Tel. ateljé 0660-25 61 64; bost. 25 61 55.
En spånklädd klockbock sitter på nock fäst vid västra gavelröstet, rekonstruerad 1984/85… ” en vällingklocka på
nock med rep till klocka på vägg. Två fyrkantföljare på vägg skjuter igenom utkragande tak med vita vindskivor,
tak över klocka med rakspån och klädda sidor med liggande ca 2x4”reglar som panel, faluröd målning
